Hur är det att drabbas av förlossningspsykos två gånger? Vad kan vara anledningarna till att en skämts så mycket för att ligga inlagd på psykiatrin som nybliven mamma? Och vad kan vården göra för att den som drabbats och anhöriga runt omkring ska få så bra stöd som möjligt? Linnea delar med sig av just detta i sin föreläsning.
I slutet av graviditeten sover Linnea dåligt. Hon går två veckor över tiden och när värkarna väl sätter igång går det flera dygn innan sonen föds. Hon sover inte på flera dagar och på BB kan hon fortfarande inte sova. Hon går runt på nätterna i korridoren med sin son i den där plastbaljan men det är ingen som reagerar på detta eller noterar hur lite hon faktiskt sover. Redan på BB får hon sina första symtom. När den nyblivna familjen får komma hem fortsätter symtom att dyka upp. Efter många samtal till BB kommer Linneas obefintliga sömn på tal och förlossningspsykos nämns för första gången. Nu gäller det att agera snabbt. Linnea läggs in på en psykiatrisk avdelning – och tvingas skiljas från sin en vecka gamla son.
Några år senare blir Linnea gravid med sitt andra barn. Det finns en stor oro att drabbas av en förlossningspsykos igen. Men till skillnad mot graviditeten med sonen har nu vården full uppsikt över Linnea. När dottern sedan föds går allt till en början jättebra.
Starkare än någonsin – på grund av sina erfarenheter
I Linneas föreläsning berättar hon om hur det är att få en förlossningspsykos med sitt första barn, men också hur det är att få liknande symtom efter att andra barnet föds. I föreläsningen berättar hon om skammen att behöva få psykiatrisk vård som nybliven mamma, hur hon har bearbetat det hon varit med om, vilket stöd hon har fått från vården och hur hon är starkare än någonsin.
Linnea är en engagerad PR- och kommunikationsrådgivare som idag använder sina erfarenheter för att bryta stigmat kring psykisk ohälsa, sprida kunskap och hjälpa andra – så att ingen någonsin ska behöva känna sig så ensam som hon gjorde 2018.
