Genom att dela sin berättelse visar Anna hur psykisk ohälsa ofta växer fram i tystnad, hur ensam man kan känna sig trots att människor finns överallt omkring en, och vilken skillnad det kan göra när någon stannar kvar, lyssnar och ser det som andra missar.
I den här starka och personliga föreläsningen tar Anna med publiken från en liten skola i södra Dalarna till golvet på en skoltoalett där allt till slut rasade, men också vidare till de små sprickorna där ljuset sakta började ta sig in igen.
Föreläsningen väcker igenkänning, känslor och hopp, och bjuder in till samtal om psykisk hälsa hos unga, ensamhet, skam och modet i att våga säga: “Jag mår inte bra.”
