Jag satt vid köksbordet, min man och jag hade ätit frukost.
Min man hade gått från och kanske gått och bädda. Han kom tillbaka och sa: ”Sitter du här än,”
Han följde mig till sängen, jag hörde att han pratade med mig men jag tror inte jag kunde svara.
På måndagen hade jag fått en akuttid till vårdcentralen!
Läkaren sände mig direkt till Neurologen.
Alla tänkbara undersökningar genomfördes. Läkare var övertygade att jag drabbats av något slag av stroke eller möjligen en hjärntumör. Jag tillbringade en vecka på neurologen där alla tänkbara undersökningar utfördes. Det skulle visa sig att jag var fysiskt kärnfrisk. Jag hade drabbats av ett totalt utmattnings syndrom
Trots att jag fick god hjälp av företagshälsan, och kurators samtals kontakt. Gick min återhämtning mycket sakta!
Det är ett faktum att återhämtning från utbrändhet tar lika lång tid som den tid det tagit att hamna i det utmattnings läge som jag gjort.
Hur hade det kunnat bli så här?
Jag är mamma och hustru jag har arbetet med personer som har olika funktionshinder, arbetat på sjukhus, vårdcentral och som vårdlärare. Jag var politiskt och förenings mässigt engagerad
Vår ena dotter blev åter gravid, skulle föda tvillingar men det ena barnet utvecklades inte utan lämnade kroppen i vecka 22.Vi fick vi då ta hand om 7-åringen i familjen när den friska lilla tvilling flickan föddes i vecka 26, hon vägde då 925 gr.
När barnet, efter tre mån, kom hem skrek hon mycket i tre års tid.
Dessutom åkte jag ofta de 20 milen till mina föräldrar för att stötta och hjälpa dem då min pappa fått en stroke och mamma vill ha mig i närheten som stöd och hjälp, i en för henne, svår tid.
Vår andra dotter har en Bipolär diagnos med svåra biverkningar! Hon pendlar ständigt mellan depression och maniskt tillstånd, ofta med psykos som en följd.
Under min utmattnings period fick jag bra hjälp från företagshälsan. Det ordnades med vårdplanering av försäkringskassan, företagsvården och min arbetsgivare, de skulle tillsammans med mig lägga upp min väg tillbaka till ett arbetsfört liv igen. Jag skulle gå till min arbetsplats och fika! Det fungerade över huvud taget inte.
Jag skulle börja jobba 25% men det fungerade inte heller.
Jag kom inte på riktigt tillbaka till ett arbetsfört liv, och nu är jag pensionerad.
För en tid sedan när jag hälsade på min dotter på psyk var hon mycket förvirrad. Jag minns att jag skulle be personalen släppa ut mig, eftersom jag inte kunde nå henne, sen minns jag inte mer. Min dotters kontaktperson fann mig i trappuppgången men jag har inga minnen av när han tog hand om mig och ringde till en anhörig som kom och följde mig hem. Påfrestningen att träffa min dotter blev för stor och hjärnan kopplade ifrån. Jag är inte alls stresstålig efter min utmattningsperiod.
Idag har jag anpassat min tillvaro efter mitt nya liv, som jag klarar bra när jag inte behöver stressa eller forcera. Jag mår bra av att träna och jag går en morgon i veckan på vattengympa. Jag försöker gå långpromenad så ofta jag kan.
Jag har fått lära mig att hushålla med krafterna om jag inte skall få återfall. Vid stress situationer stannar jag upp och min hjärna vägrar fungera, det blir total stopp. Jag vill ändå förmedla till dig att det går att bli fri från utbrändhet och det finns hopp att klara av sin roll som anhörig, men det krävs anpassning och gärna hjälp med samtal av professionell person eller att ansluta sig till någon av brukarorganisationerna inom NSPH.